Efter några dagars feber känns det som att man börjar kvickna till. Fördelen med att vara hemma själv i ett tomt hus är att det just är tomt. Ingen som läser läxor som man inte vill störa, ingen som pratar i telefon som inte vill bli avbruten av någon som sjunger en låt, etc. Ni hänger med. Man är själv, och det är tyst. Det är då det händer. I tystnaden. I ensamheten. Det är då låtarna till slut landar.
Idag har jag spelat igenom i stort sett alla låtar som jag tror ska hamna på nästa platta. Låten som jag skrev till min pappas begravning, låten om ”Hoppet” jag skrev till en god vän som genomgick en mycket tuff period i sitt liv men även den där trallvänliga ”sommarlåten” som jag nästan hatar för jag får den inte ur skallen just nu (kanske är det bra?!). Plus ett gäng andra.
En del tycker inte man ska bedöma sina egna låtar eller uttala sig om dom. Det struntar jag faktiskt i. Just nu skiter jag i den svenska ”Jante-lagen”, dom här låtarna gillar jag. Dom är mina. Fullt ut. Och om nu lyssnaren inte gillar låtarna när de väl kommer att ges ut, då är det bara att stänga av. Nemas problemas. Men jag gillar dom fortfarande. Låtarna är nämligen en liten del av mig.
Ikväll fick jag en del trevliga svar i mailen från människor som på olika sätt kommer att vara med i produktionen. Att få göra ännu en platta och att få välja vilka man vill jobba med, det är A och O. Goa, sköna, ödmjuka människor som berikar, lyfter och förgyller musiken för mig. Och för så många andra. Ett par veckor in i september blir det studiobesök för första gången – sedan ska det flyta på. Hoppas jag.
Lycklig är jag också för alla de gäster/musiker som lovat finnas med på olika sätt. Känner mig sjukt rik på alla musikaliska vänner jag har. Nu är det bara några få ”luckor” att fylla. Till våren kommer det slutliga resultatet, om inte tidigare. Man vet aldrig vad som händer när man väl kör igång.
Hoppas att du som läst dessa små rader vill vara med på ett hörn på något sätt, i omtanke, stöttande och uppmuntrande syfte. Det behövs ska du veta… Du kanske förstår varför?!
Allt gott – vi ses längs vägen!
Peter J
Inga kommentarer