GitarrbildDet är inte det lättaste att beskriva sig själv, men jag ska göra ett försök…
Jag är uppvuxen i Bankeryd strax utanför Jönköping. Redan från början så var musiken mitt absolut största intresse. Jag älskade att sitta vid skivspelaren (ni vet sådana där svarta skivor av vax…) och radion och lyssna på musik.
Så insåg jag att gitarr var det som var absolut det jag ville spela. Min mammas gamla Levin-gitarr fanns därhemma så det var bara att lära sig ackord för ackord. Det var betydligt ”coolare” att spela gitarr än att blåsa i en klarinett som jag gjorde innan det.
De spontana popbanden avlöste varandra och helt plötsligt hade jag börja skriva lite låtar.
Under 80-talet så spelade jag med i gruppen Mie Band, ”världskända” lokalt i norra Småland… Det blev många, många konserter och framträdanden, allt ifrån knappt tio åhörare till flera tusen på midsommarafton i Skara Sommarland 1986.
När Mie Band upphörde under vintern 88/89 så blev det också ett långt avbrott med egen musik.
Nu var mitt engagemang som körledare av en stor ungdomskör i Bankeryds Missionskyrka det som fick mitt musikintresse att stanna kvar. Konserter både på hemmaplan och i Österrike och Slovenien och med ett antal musikaler som avlöste varandra på olika sätt.
Men längtan efter att göra något eget tog sig uttryck i Duo Vox – två röster – detta med Mie Band-kollegan Håkan Persson, och återigen vad låtskrivandet igång. Ibland själv, ibland ihop med Håkan. Vi hade ju ändå snickrat ihop en och annan låt under Mie Band-tiden.
I början av 2000-talet spelade jag en hel del tillsammans med gode vännen Sören Ylenfors. Vi skrev musik ihop och vi framförde vår vispop på en massa platser runt om i Sverige. 2006 hade vi efter ett kämpande äntligen klar vår CD ”En liten bit på väg”.
Hösten 2009 fick jag möjlighet att vara med i Körslaget som en av medlemmarna i ”Team Amy”. En spännande resa, lärorik på många sätt. Men jag skulle aldrig göra samma resa igen. Av olika skäl. Däremot träffade jag en rad människor under denna resan som uppmuntrade min musik och som till slut utmynnade i min första egna soloplatta: ”Inte utan dig”.
Otroligt nog så fick jag gästspelande av såväl Jay Graydon, Michael Ruff och James Genus för att nämna några. Därefter har det hittills blivit fyra soloskivor. Den senaste släpptes hösten 2017 och fick namnet ”Tillit”.
Musiken har som sagt alltid haft en central roll i mitt liv, jag har alltid köpt massor med skivor, lyssnat och imponerats av låtskrivare, musiker och sångare. När jag genom åren träffat flera av mina “idoler” så har jag samtidigt reflekterat över en stor ödmjukhet och värme hos de allra flesta. Trots sitt kändisskap så är de också ”vanliga människor”. Egentligen långt mer vanliga än alla de som inte är så ”kända och berömda” men som tror det.
Musik är roligt, musik är kontaktskapande och engagerande, musik är personligt men ändå offentligt. Musik kan få människor att öppna sig men också att sluta sig. Musik berör, texterna i låtarna berör. Det är det ultimata beviset och bekräftelsen på att hålla på med musik. Som när någon ringer, sms:ar eller mailar, berättar om något i någon textstrof som berört. Att en vacker melodi eller ett “groove” gjort en människa glad, om än så lite, det är musik. Ljuv musik för mina öron. Ljuv musik i mitt hjärta. För det är precis det jag önskar med mina låtar, med min musik – att få beröra.
PETER JOHANSSON